När allt faller.

Jag såg det framför mig,
Berg, vindar och hav.
Trodde jag var allt för dig.
De blickar du gav,
fick mina forsar att rämna.
Mina ögon glittrade som stjärnor.
Jag skulle dig aldrig lämna,
där vi stod på vårt bröllop med alla våra tärnor.

Bergen hotar att falla,
Vinden hotar att stillas,
Havet vill på mig kalla,
Tårar ska ej mer spillas.
Nu är allt borta,
dagarna vi hade var så omätligt korta.

Kommentarer
Postat av: kajsa

fint.

2009-01-28 @ 16:01:00
Postat av: hilda

den är riktigt bra!

2009-01-28 @ 22:40:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0